MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-377

Finnlandi Uti Jegyzetek

30 füzet

Vasa

MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-378

Aus Åbo Tidningar. År 1772. 1819.

(för 700 år för Christki)

Monne det icke är bevisligt at Finnarne långt förut voro til och som ett mägtigt Folk redan hade grenat sig i Ester, Hunner, Lappar m. fl. innadetta bortförande skedde? Ty huru skulle Aristeus Proconasius, Castrobii Son en poet, som skal lefwat 800 år före Christhum, kunnat berätta, at han kommit upp till de Essedoner, som inga andra äro än the Efter eller Askoner eller Plincii Issedoner, en gren af de vidstrukta finst Nation, som då redan bodde där de ännu bo? Se herodot –. Öfver the Efter bodde då Arimaspi, Hwilke voro de andre, än våra Lappar? den Efterna kallade crämaan asujat: hvadan namnet arimaspi; som kallas enögde, ofelbart af deras hufvudbonad, hvarmed de öfverskylte större delen af sit ansikte och kikade ut genom ett öppning.

Frågan 2. om man hödgas bejänna at Fornioter en Ättefader eller Konung från Quenland, Jätteland eller Finnland, flyttade in i Sverige med en Swärm af sit folk vid pass 600 år före Christhum, som messenius, Wilde, Jöransson räkna etz. – – Men Fornioter änskön en finne, är dock icke den finska nations stamfader; man mäste gå ännu längre upp att eftersöka den, och tör hända. man sinner honom o den namnkunniga ogg eller Ucko, som på Bällestad stenen i vallentuna Socken (se peringskiölds bibliska Slägt register, i företalet) kallas Tis Giatitlanda eller Jättelands (finnlands) Gud samt den mägtige och store Ättefadren. Uckonen kallas en Thordön på finska, och hafva ofelbart de Hedniska Finnar, dyrkat honom, såsom sin stamfader och Konung som Gud

Gistermåls och Bröllops seder hos allmogen i Savolax öfre Del. Abå Tidne 1772. 1.

Brudgummen behöfver sällan vara omtänkt, at sjelf välja sig maka. En giftweixen Ungkarls Mor, oller ock andra honom tillgifna Gummor, sörja för honom, osta nog tidigt både med goda forslag och bemedling i hela frieriet. God hälsa, stark kropps constitution, god och råslig växt arbetsamhet, samt att vara född af välmående föräldrar, recommendera läss en flicka. Hvad man egentligen kallar skönhet, hafves nog litet afseende på. Fin hy och att intet vara solbränd om Sommar tiden anses för ett tecku till lättja och wäklichhet. – – MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-379 Det räknas en brudgumme til nesa, at legföra en flicka för rubbad förlofning. En ungkarl, af ehuru fattiga vilkor, anser sig den bästa flicka wärd: han vet aldrig af någre kärleksgriller dem folke af högse stånd ofta så häftigt quälha sig med. Blir en friares begåran hos en flicka afslagen, wänder han sig med mycken kallsinnighet til en annan. Ej Morsiamia halla pance (brudar tager frosten icke börr) är ett allmänt ordspråck.

Uti vigningen: såsem ett obehagligt förebod anses, om en hund eller något annat djur, får tränga sig emellen brudgummen och brud. de stå derföre ganska tätt intill hvarandra uti brudstolen. Den af dem som kan jåmka sig något bättre fram, eller och oförmärkt kann trampa den andra på föten under wigseln, tros i Ägtenskapet skola äga mera wäldet och blifva rådande; äfven som den förmenas skola blifva öfvergissam, som först kommer at falla på knå I brudstolen, då brudparet af Pråsten dertil anmanas: ofta ser man derföre dem som äro katige, stå och jämka sig och ej gerna vilja först böja knä, för ej derigenom förespå sit fall

Abo Tidning 1775 – N 22.

I Orikvesi råder och leran, hvilka dock är mager, lös moblandad, och gäsande. Det är otroligt i hvad gäsrideg leran här står om våren. Man skulle tro, at här vore källsåg och hängfly öfver allt. På de fläste ställen gungar Landsvägen för de resande; jordras synas här och hvarståds. På åkrar och vägar visa sig lerporlor, och ögon liksom ämnen till springekällor, hvilket doch om sommaren alt torkar upp. Om en ygrskur kommer, fyllas straxt diker med ler, hvilka här äro svåra att hålla vid magt. Vatnet bårar sig på vägar och åkrar hål at rinna ner i sorden bereder sig där lönngångor och svallar på andra ställen ap.

Abå 5. 1785. ur Bikang. – – Om Saarijärvi Socken

Att Rautalambi Laukas viitasaari och Saarijärvi Pastorater, fordom varit on Landsallmänning, där alla emliggande Haerader och Pastorater i Tavastland laft deras fiske och Jagt; och att dett först i Konung Gustaf den förstes Tid med Aboer blifvit besatt, det kann irhemta satz Ibörjan lydde hela Districktet til at enda Prästegäld som hade sin kyrka i dit nu egenteligen så kallade Rautalambi – Efter land har det blifvit delt i flere Kyrko Sveknar. Laukas som i äldre handlingar kalas Pernasaari socken har redan 1593 kaft sin egen Kyrkokerde Ericus Marå som untertecknat i Upsala Mötets beslutet. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-380 vid den Jordransakning, som år 1628 här i orten förrättades af Johan Otteson blef Saarijärvi ätskildt till ett särskilt Pastorat, och lärer det äfven de kard med Wiitasaari Socken.

Jordmåren härstädes är mästedels högländ och stenbunden med omvexlande höga ach långa Bergssträckningar större insjoar och orecknelige små träsk, med mer och mindre sanka karr och morost.

I sin inre husshållning äro Invånarena tasflige och vida renligare än på de fleste irter i Tavastland. Deras boningsrum bestå väl af lökpörten: men son dessa å en skogrik ort byggas vida, och höga, så kunna de och kållas snygge. Å en del Hemman har man doch redan begynnt att inrätta benings-rummen med ussar och vanliga kökspisar samt fenster på Österbottniska sättet.

Om Ilmola Socken

Enligt en gammal sägen, skall socknen fått sina första åbrer ifrån Ilmola by i Hauho Socken och Tavasrehus Län hvilka här haft sima fiske ställen, dem de kallat Erät eller eräpäät, med hvilka de först anlagd små humlegårdar, sedam några åkertäppor, och sluteligen sina beständiga hemvister.

Magnus Erikson under sin vistelse i Åbo år 1350, och således förr än han kommit till Lifland updrog åt Padis kloster af Cistercienser Orden (hvilket hörde till Revels stift hvars dåvarande Abbot hette Nicolaus) til uppehålle Laxfisket i helsing å, med alla korungslig rätt til evärdelig äga – – följande år förlante han åt samma klostret, Jus Patronatus öfver Borgå församling.

1334 gab dieser Magnus Ericson einen brief: Omnibus Finlandiam Nylandiam, Alandiam, Tovastiam et Satagundiam inhabitantibus gab ihren auf 4 Jahre freiheit von steuern – wegen vielen unglücken – auch waren da starke valdbrände – vermuthlich von svedjande.

Om vasa stads begynnelse –

Donna orten är under namnet Mustasaari in hedendomen redan bekant? – hvarföre de första Christendornens plantatorer i Österbotten sig til denne, såsom den fornämsta och folkrikaste ort begifvit, dår fattat säte, så och där först begynt at förkunna guds ord begynnandes dersammastädes Slottet och fästningen Korsholm (år 1386 omtalas den först) hvar uthur de sig emot de omkringliggande hedningars anfall kunde försvara uprättandes därstedes et stort ock högt Trä-kors, efter som horset i alla tider varit et symbolum Religionis Christhian till hvilket kors alla de närvarande hed ningar, som bekiänte Christi kann haft såsom et Asylum och till flyckt MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-381

Lactala kyrka är bygd 1403, nach form der Virmo Moderkyrka – Karis Lojo hatte 1460 viel mehr bewohner als 1770.

Jokkas wurde 1442 eingerichtet von Bischof in Åbo Magnus.

Om lekar i Satacunda

Det är otvifselaktigt at de älste Finnar, icke lärt sina efterkommande några lekar. – – – – Det är icke länge sedan då lekar utgjorde det näje, hvarmed Finnarne förnämligast förlustade sig, ehuru de nu mera til största delen aldeles äro glöska, och andra helt olika tidsfördris intagit deras ställe. –

Juhl tiden war egenteligen den tid, då man i synnerhet roade sig med lekar (dock ej första Juhldagen) hvartil Juhlhalmen ej litet bidrog. Sedan salykapet samlat sig, såg man Gubbarne sitta bakom bordet vid öhlstånkan. Ungdomens första nöje war då gemenligen, at ander sång dansa i ring på flerehanda vis, antiggen quinfolket ensamt eller ock karlar därjemte, alt som sången och saken som föreställ des, fordrade. – Pantlekar följde derefter (panti leiki) kätkeå kivi (gömma ring) kettua samuttaa (liter lefver än) – Sett at utlösa panterna voro nayttää passin, vetää hirsiä (perman längst ät dörren drar) – markusta fervättää.

Då man sysselsatt sig med lekar, som minst tänkte därpå, kom Julboken (Joulipuki) in, och förorsakade et samljud af barnens skrich och de äldres skratt – han hade en af torkad tjära glänsende masque, svart rock eller afvig skinpäls: – på ena enda af en loka eller ett turm-band hade man, fäst etpar båckher och på den andra en badquast: Denna tilrustning ställdes så att hornen vero på hufaudet och quasten utgjorde svansen

Om finnarnes tapani och rahka eller hival knuti, inte äro egenteligen lekar.

Sedan man kyndelsmässo tiden utsört Julhalmen, var tillfälle betagit, at fortsätta största delen af omförmälte nöjen – dem ma ochså redan nåstan legnade vid ich önskade få bårtbyta emot sådana, som fram på värer och om sommaren kunde utom hus nyttjas.

Påskhelgen war derföre mycket wilkommen, och fyrades i synnerhet med Gunga (keinu) och hoppebräde (hypinlauta) MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-382

Om fingsthelgen (heluntai) nalkades sommernöjen sin högd, man roade sig då om nätterne vid stora eldbaasor (helavalkiat) med hvarjehanda lekar, såsom enkelek (leskiset) karhust hanhiset och hüppar juotta etz. Huppa lekte man hela sommaren igenom, och hela valkiat brukades mångestädes ifrån Christhi himmelsfärds dag alt intill Midsommaren, men på de flesta orter endast pingst tiden.

Karlarne förlustade sig idkeligen med att slå trissa (kiekva, hyrryä lyödä eller paiskata) och spela käglor (klotia keitän – bollspel var nästan alldeles obekannt.

An Schubert. Das reisen geschieht in finnland auf gleiche Weise wie in Sveden mit Skjuts. Man fährt aber noch schneller als in Schweden, ja dass der fremde der eines so schnellen fahrens nicht gewohnt ist und die Grausamheit gegen die armen pferde bicht dulden Mag oft genöthigt ist ein halt zu thun, welches aber nicht selten schwierig ist, den die suhrbauern die in finnland hållkarlar heissen sind gewohnt selbst auf strecken von 1 bis 2 meilen in wenig oder gar nicht unterbrochenen galopp zu fahren, und die pferde sind also darauf eingeübt, dass sich gleich beim ersten sitsenschlag zu galoppieren enfangen. So wird der oft eine finnische meile, die der Svedischen gleich ist (1½ Deiss) in viel weniger dem einer stunde zurückgelegt. Dennoch fährt man noch viel haufieger als in Sveden, nur mit einem pferde in einem breiten zweirädriegen fuhrwerk, der sitz ist zuweilen ein brett aber raum zum packen hat man sehr viel. Die beförderung auf den Gastgifver gårdar geschieht in der regel sehr schnell selten hat man länger als zum vorspannen erforderlich ist zu warten, denn die bauern liegen 2 tage oder länger auf håll doch darf jedes pferd nur einmahl am tage gebraucht werden, die pferde stehen im Gästgifvaregård oder zunächst, sind die hållpferde völlig oder bis auf ein paar ausgegangen, so wird  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-383 MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-384

MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-385 sofort die Reserve engtboten. In den Städten muss man eine halbe stunde warten. Im Gästgifvergård findet der reisende ein tagebuch, rücksichtlich der Rubriken meist auf svedische weise eingerichtet: pferdezahl, zeit der Ankunft und abfahr neme der Reisenden Ort von wo und wohin, anmerkungen des reisenden, des Gästgifvare und des Kronbeamten. Meilenzahl und belauf des Skjeltsgeldes sind im Tagebuch angegeben. Dass Skjeltsgeld wird im immern lande in Russischen papiergeld, 60 kopek langs der küste in Österbotten in schwedischen bankozetteln berichtet. Man giebt 61 kopek von den stadten aus bezahlt man doppelt für das pferd – besonderes wogengeld ist im innern lande nicht üblich – auf einer tafel an der Gaststube angeschlagen findet man auch die skjeltsgesetze auf 3 sprachen. Taxen für logis und beköstigung in gästgifvergård bestehen, abersellten sind alle verzeichnete gegenstände zu haben, oft fehlt es am nothwendigsten, und der Reisende kann in Finnland der eigenen Reiseprovision durch aus nicht entbehre Gasthöfe sind hier verboten – über theurung hat man nicht zu klagen, zuweilen, fordert man noch weniger als die taze gesagt. Man hat vorgeschlagen, die für Ackerbau und sittlichkeit gleich verderbliche Skjutseinrichtung, durch übereinkommen mit den Gästgifvare aufzuheben, doch haben nur wenige gemeinden diesen vorschlag verwirklicht

Vasa Län von böcker finska stuskåtenings sållskapels underrättelfer. Åbo 1823

kusten är tätt genomskuren af lägre steniga backar som likväl uti kelvio äro temmeligen höga. här och där men i synnerket uti Kronsby och Lochteå inskjuta slätter med en fordmän af haffsand, förmodeligen fordna hafsvikar. Granskapit af G. Karleby och särdeles Lochteå eflvar är merendels jemnbärt. Minskandet af Bottniska hafsvikenswatten kan ingenstädes märkas tydligare än på Vasa Läns långgrunda stränder, och i synnerhet uti mustassard socken, samt framför allt Kueflax kapell, der den qyttja Kyro elf ifrån sine lerige stränder lösrifver, och nedför mycket härtill bidragen. Uti mannaminne MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-386 hafva flere tusende tunnland inom mustasaari höft sig öfver vattytan, och blifvit bördige ängsfält.

När en afsvidning kan versamt verkställas, wet jag icke hvarföre gödflandet med aska skall anfes mera skadligt än dit med kalk och andra midel, hvilka om än de i det hela skulle verka endast och allenast såsom retmidel för vegetationen likval måste betraktes från en annan sida uppå fält, som efter växten få en 15 eller 20 äris hwila än uppå åkrar af hvilka man vänter årliga skördar och med hvilkas vegetationskraft måste således hushålla – – – – – – den allmånna erfarenheten, att då en barrskog svedes, åter växa löfträn, synos styrka denne sats, emedan dessa så vida deras löflemna ett uppå gödande vegetabiliska ämnen mera rikt affal änbarren, otvifelalitigt äfven måste fordra mera nåring och såleds synas suffonera en med större productionskraft förfedd mark. Att likvisst svedjandet ofta så verkställes att bäde grässrötter och matmylla försvinna och marken för sekler blir ofruktbar, visar erfarenheten.

Det inflystandet svidjebruket haft och än har uppå klimatet är icke obetydligt – Att uti ett skogbewaxt land snön ligger flere veckor längre ofmält än uti ett som är öppet för solens strålar är otvifelaktigt, utom svedjebrukt vore ännu säkert 9/19 af det inre landet beväxt med gråfva skogar och klimatet der, äfversom uti det öfriga af landet ofelbart flere grader kallare. – folkmängdens tilltagande gör ock marken otillräklig, då åtminstone 30 gånger så mycket mark fordras mot hvarje person som vid åkerbruket.

Skäl fångsten är näst strömmingsfisket den mäst lönande af fiskarenas besattningar. de vådeliga så kallade fål-resorne, då man för att skjuta skålar begas sig vinterliden ut till hafs, och följde med kringdrifvende is flingor, så länge någon ännu war osmält är i sednare tider alldelis aflagt, utom uti malar socken hvarifrån man understunden ännu anställer sådane utfarter. Uti oravais i vörå har man sedan för 50 år upphört dermed, i anlidning af den rysliga händelsen att 80 af kapellets inbyggare, som lagt sig till hvila i en håla uti ett isberg som stormen uppdrifvit på est grund, blefvo vid isbergets ramlande begrafne.  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-387  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-388  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-389  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-390  MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-391 det märkeliga skall äfven inträsfat vid detta till fälle, att en utaf de sofvande i natten drömde att isberget höll på att ramla, uppstod och våkte sina hamrater, hoilka likväl endast logo åt hars fruktan. Han begaf sig emellertid bort med en båt, och war då händelsen skedde, ännu så nåra, att det uppkomna svallet nåhade stjekpt hans båt.

I stäket för rysliga färder fiskar man nu i synnerheti kerpis skälar med nät, hufvudsakeligen höstiden.

Öfverförandet af både egne och grannars till en dal upphandlade varor till Sverige, eller den så kallade bondseglationen, utgör ännu en ganska våfendtelig näring för vasa Län. – Städernas handel och priser blifva mera liberale, och alla slags monopolier undrikas.

År 1815

Urmakare och werkliga mekaniska genier finner man på flere ställen ibland allmogen, särdeles uti Kronoby, Gamla, Karleby och Kelvio. Uti Kronoby är en ganska skikelig bildhugere som med fallkomlig färdighet efter ritning utskär hvad ornamenter man på meubler behagar. hans arbeten afsättas hufvudsakeligen till Stockholm –

Inom Landet skiljas folkets seder märkeligen efter deras olika räringar. Åkerbrukaren har här, likasom öfver allt annorstads upprått den högsta odling och vällmåga. tjärbrännaren ritmärker sig genom kraft och werksamhet, hvilken likväl är förenad med en viss råhet i uppsyn och åtbörder. fiskarene bo alltid illam äro osnygge och behäftade med skabb, och deras quinnor mindre sidlige ån de andras. till en del karra man honom och skylla samma pflegm jom så tydeligen charakteriserar Svedjebrukaren, och är en omdelbart följd af hans långa overksamhet uti det heta pörtet vintern genom – hos svedje brukarene träffar man i allmänket finnarnes uråldriga stilla charakter, gästfriker och rena seder. Jallmärket utmärka sig de norra inbyggarena genom storne arbets drift, händighet och snygghet samt bättre boningar och renare seden. Äfvenså skilja sig finnarne i allmänhet från Svenskarne igenom större arbetsamhet, men dergante större öfverdåd och böjelsefor prakt. finnen Åtnöjes hellre med barkbröd och usel hemväxt tobak än han cederar något af den kära peruren. för Svenfken å ter är det att äta väl och hafva god tobak, behof för hvilka klådraden star efter. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-392

En wiss jalovsie hysa finnar mot Svenskar.

Österbottningar skiljer sig inte så mycket genom en högre industrie, som fastmer igenom en wiss energie och stolthet. dass wirkt dass theerbrennen som fordrar en oupphörligt werksamhet och ett jemt wistande uti fria lusten under hela vintern. Det mest talande bevis uppå tjärbränneriets inflytande på national charakter äro likväl forsfärderna hvilka säkert aldrig blifvit påtänkte om icke näden äggat omtankan och styrkan gifvit mod till desta farter hvilka uton osterbotthingen och Jemtländningen ännu intet folk på jerden vägat.

Besinnas åter det motsatta inflystande värmen hvilan och sömnen niåste hafva på de öfrige finnarne, under det de hela vintern igenom ligga i pörtetoverksamma, blir orsaken till sklinaden uti energi lätt begripelig.

Österbottningen äger öfverallt den jord han od lar.

Österbottens lidande unter sista krig war svårt uti lillkyro focken efter Storkyro slag feinnos endast tre arbetsföra karlar. –

genom storskifte skall ägande rätten blifva bestämd som en lex agraria, genom hvilken mitunder de mot en ringe penninskola komma uti besittning af sina driftiga grannars välskötta och gödda upptagor.

MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-393

MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-394