MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-333

Finnlandi Uti Jegyzetek

27 füzet

Karessuando

MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-334

19 Juli

Maunuba

Wegen zerstreuung und um einen cultivirten Lappen zu sehen machte ich diese excursion, es sind 1½ Svedis. meile nach Maunu, wo der Kantor dieses Kirchspieles Grape wohnt, und der Schul lehrer und priester Fjällner, ein geborner Lappe aus Jämtland. – Es sind nybyggden obwohl sie schon steuer zahlen, die dritte generation lebt in Maunu, wie hier auch in Karessuando, und bei Enontekis Kirche, und weiter noch vier meilen höher, wo der letzte finne wohnt.

Ich speisste noch bei Grape, als Fjällner zum besuch zu mir kam, der erste anblick von ihm ist schwer zu ertragen – ein pygmäer mit einem eht lappischen cranium, spitzigen kin, eingefallnen vangen, und augen, die zum erbarmen blutig sind nicht ein einziges augenwimper zu sehen. – Doch seine bildung insofern sie viel eifer zeigt, ist nicht zu verachten, ich wunderte mich als ich so viele bücher aus allen fach der vissenschaften bei ihm fand, verachtung und grober stoltz der Sveden brachten ihm aber zu manchen swächen.  er diktirte mir mehrere Lappische lieder: aus Jämtland

Vaije vuodli. lamentationis cantus ab uno matre orbato

Mande kohkasse leh Laugajam mannama Jicsat kanczemen tuokan lahpam.

huru långt har du min lögerska lämnad mig efter din rygg (dina dagar)

Luontos vielfa vuodle.

Parr kobbudzse piegga kalaka Munnyen taine luggedesz pjeggaine seddi. Tahte suodett Orjala piegga, vai tai tuoddari uknyadasz nuorte bigga.

Man hvilken dera vinden Skall för mig blifva den lena vinden, antingen den dagfulla sydliga vinden eller den upplystande nordliga vinden.

Vielfa vuodli

Oija jaija jaija, tan mo sugan kaalim vuomena vaarim szohka julkaki mierie. julkaki mierie.

Ai ai ai du mir Daemo vandrande öfver dalar och fjäll efter den strumpfodate. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-335

Altasz vuodli Ren kohs lykönskning sång

Rahtasz rarrasz tatna csorvé veila, Kuoktyen kolman nesöne aucsán, Jeh kuste kalkam mon tam loknyedesz reina neitam kaudni jokga kalka tam mu varra seijam altam czouczi. Maje san vuonyalå nubbie snyucsanyadda taine nyunye snyukcsin.

Na visa dig i städlig ställning visa dina lummiga (horn) du som är stolt af dina spiriga grenar, i trenne och trenne spetsare. Och hvarest skall jag finna den lett fotade flickan, som skall styra denna min springande och stirrande sehende hjord. Väl viser sig den ena efter den andra på dessa vassa bergspitser.

Sjuuka guddie

Maajama mon sjuuka nubbiem kueddadam neiti olke viritei Nallni. Edzsen neita mu siukam vejan tostut, taalé ja tuulé tuole, ja tille sjuukama postaja taidie jicsane, csuggyu Aatite jorkolim. Ihke taalé todn kiknyala csálmin csuonyelda edzsen tiekeh mu ussolmassza tudnyen stuouit.

Väl kastar jag den ena Daemon efter den andra på möernes axlar, flickorne voro ej capabel att emottaga fordam och ny då och nyligen återbände jag den till baka till detta land som mig Närer. Fast den du nu och tär ägd små gråter, stadnade dock icke mit beslut vid dig. du antag ej dem.

Porreh vuodli (loihtimiren)

koktyem audzsam kalk vatsit koktyem csáczim kalk kaali Tata ussat: mon lem taht aina Marien pardni. Routie raudzse

På tverme ägg skall du gå tverme vatten skall du öf vervada, du tror att jog är Marias enda son. Eldrött jern MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-336

Svalime kalaka jechtyi. Kuosse kalak neitämä csatatit.

Skall genom tränge förr en du flicka har genom Gott detta.

(Torneon lapins Laulu)

Uhcze labba Puonta Ihke maje same Riuggu neite vaalti stuora uspar ponta vitta csueti silpa daala.

Konnes mu pardnye le 2 Tie le taale meera bodnin Kaava csoivi viela heemin.

Pierdna vuogyli

Puoltajam paggyaneh paggyaneh Biegga le pieggamen, Jienya le jaukamen peldnye le pahczemen Såule le szuddamen Lasta le luobbanam Johko le suoramen Ladde le laulamen Laste le stuorak koh Snyieracsan piellye paodnah le peolám peldne le paggyánám paggyáneh paggyáneh puoltajam pággyaneh.

Kulle gångáde vakna vakne Vinden blåser Isen försvinner Bladen spricka Vrakisen smälter läfvet utbreder sig bäckarne sarla foglarne sjunga Löfvet är stort som rättans öra Tufvorne blifva bara gräsbladen äro uppstrickne stig upp stig upp kulle vandrare stig upp. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-337

Ursus coepit duas puellas – unam liberam misit, quia menstruum ha­buit, cum alia – in spelunca sua hiemavit – aestate adpropinguante venit puella ab urso refusa, et ante speluncam hall cantabat:

(cum tune puellarn uxori duxisset, sunt nunc ursi hominibus similes, dum nempe pellis detrahitur videtur summa esta similitudo.

Fjällner erzählte, wass die Lappen in Jämtland für tradition haben von ihren ursprung: Sie varen in Russland als Kalla den Eld (hirvi) gezähmt hatte, und sie diesen als hausthier hatten und davon lebten – er war viel zahmer, als der Ren, und diess war auch unglück, den tjuder überfielen die Lappen, mordeten viele, und Jagten sie aus ihren plätzen, doch die Elde waren so zahm, dass sie an der hausstelle blieben, und so wurden sie alle von den tjuden abgeführt. – dieser Kalla erfand auch die schneeschuche – und zum evigen andenken dieses Mannes, heissen sie ein stern (Orion) die 3 Kallan pardnih und den 4^ten stern für diesen ihren hund, diese laufen in himmel auf schneeschuhe und hüten den Sarvah stern (ursa). Noch in Russlands gegenden wurde dass Rennthier gezähmt, – die Peive neita, nahm ein junges zu sich führte es an strick und hütete es, wohon die geburt der zahmen Reene – es war zu dieser zeit als sie nach Finnland kamen –  – und sie sagen, dass der Peive ihre nachfolger in Torneå wohnten – die frau des Fjällner is auch eine geborne Peiviä. – Auch sagen die Lappen, sie kamen über Torneå, Tanafluss nach Sveden. Fjällner meint, sie kannten auch den gebrauch des eisens, – dass die meisten eisen instrumente fremde namen haben, dass kann kommen, dass die form der instrumente machte, dass sie die namen annahmen. – doch haben sie für nibe auch ein Lappischen namen gulki v gulpo – nur die Messer die sie von Norveger oder Sveden kaufen, heissen sie Nibe. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-338

Auch brennen sich Lappen selbst in Jämtlands gegenden eisen aus Jern malm – Lästadius meint sie hätten dies von Sveden gelernt, – so hätten sie aber auch Svedischen namen für disen haben müssen – wie hatten auch die Lappones silvatici, in den gegenden von Sodankylä eisen können haben, sie varen in kein nexu mit finnen bevor diese wohnen sind hingekommen von den fjäll Lappen die es aus Norvegen hätten gebracht, ist der Name des eisens nicht.

In illorum fabulis occurrunt etiam Fleckt et Tost, duae diversae nationes, quos Fjällner tamen non seit, qui sint. Svecos appellant Lantalainen (a land forte) et Svecos Ladde pro peste habent etiam nomen kohkotah. De fennis dicunt Suomagadza (fennonis angvis) quod furentur.

In jenem haus wo wohnt zeigte sich noch vor 20 Jahren vielleicht zurück, ein Naida, wass er für kunst kan. – es waren mehrere leute in der pirti, und man fing ihm an zu sequiren er ist ein Noida, so soll er doch eine kunst machen, dass er den Namen nicht umsonst führe, – er hörrte lange zu doch zu letzt stand er auf und gab seine hand in die flamme die in ofen stark war, er hielt seine hand längere zeit darin doch war sie nicht gebrannt. – der Ländsman Grape sah es selbst – sein bruder erzählte mir, er nahm oft glühende kohlen in Mund, und zerbiss sie.

Als wir zurück kamen, mussten wir passieren vor den alten platz der Enontekis Kirche, man sieht nur den Friedhof, den Gemar geplundert soll haben, er nahm zwei säcke voll kranea und beine mit sich. – Hier sollen sich einst zwei Noida gestreitet haben, wessen kunst als stärker sei – nach ihren glauben giebt es viele wölfe, die Menschen in diese verwandelt sind – so wurde auch der eine Noida so ergriffen, dass er in Winter nackt bei der Nacht nach Maunu lief und dort zwischen zwei schlafende weiber sich versteckte, wäre er nicht unter diese kommen, so väre er gewiss in Wolf verwandelt worden. – So erzält auch Högström, dass ein Lappe an seinem de i lapska mythologien förekammande Metamorphoser förekommer äfven hof finnar hvilka många berattelser har jä dylika förvand lingar. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-339 priester erzählt hätte, att dä han skulle taga skirmet af en warg, fann han under huden et tenbälte, samt pung och knifslidor. En annan berättade för många År, åfven för Häradshöfdingen i orten, att en viss man kommt och bedt hanom om förlåtelse, att han året tia förene såsom varg, dräpte tre Renar för honom, det och denne sig påminte illanita . . . . . är der sant, så lärer det vara den Ondas gäcken hvarmed han bjuder til at apa efter skaparens underverk med Nebucadnezar. pag. 206.

Wass den Gesang Lappen anghet sagt Laestadius: Såsom Natur låte, eller såsom det renaste uttryck af den inneboende kärlan kan den i vissa fall kallas sublim, då den blir utförd af en ren quirmo röst. Men armars och churu den i musikalisk hänseende kan sägas dreja sig innom en quart eller quint, får man icke förestella sig, att den är utan variationer. Det finnes särskilta laten för sorg etz. hvarje djur har på Lappska sin sång med bisogade ord, uttrykande djurets naturliga lynne hvarje märkvärdigane person, kar man tillegnad en sång som skall uttrycka personens egna maner eller sårskilta sätt att vara. Men ehuru de till sången improviserade orden icke sakna all poetisk lyftning, kan man dock i dem icke uptäckne det minsta spår till rythm. Fjellström pag. 21. sagt Lapparnas sång i gemen, mera består i tohn, röst och ljud än i ord; så at de en lång stund kunna siunga, utan att något ord höres: och om det änteligen skall bruckas ord så sker det med få ord, antingen då de begynna sin sång eller då de den sluta, och det merendels med rent uttal men ej med sjungande; hvar af dock de som der l äro öfvade förstå, om det är frögde – klage – älskopf – eller lyckönsknie sång. Så håller man och före att deras björnsång mera sker med röst och ljud än med ord. Skulle ock än deras sång ske med rena ord, så äro de doch sådana, som i det allmänna lapska språket äro ovanliga och obrucke lige, och derför af inga andra, ehuru mägtige de ack von deras språck, kunte förstås, än af dem, som ideras vid skepelje äro lärde och öfvade. – – Den björnvisan, läre Men mäktige trollkarl kann inkladart hvilken skepnad han behagar, tro MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-340 ej vara hos alla lika ock af enakanda innehåll, eller sådan  som de till förene noga kunna ock förut beret sig till, at i ordning sjunga, utan läropas förmodeligen efter både då varande omständigheter, af sjelfva björnfänget, såsom ock af Lapparnas egna vilkor och beskaffenketer.

20 Juli

Högström postquam descripsit quales erant offerlafvar agit de modo sacrificandi – – utom de offer, til hvilka Lapparna årligen finna sig förpliktade, har jag funnit, at de offer som han gör för nöds skull, och under något löfte, fall honom undertiden något kostsammare. Vota faciunt diis, dum homo v animal illorum fit aegrotans, och aliud ma lum ipsi aceidet facit vota diis.

hvad angår de öfrige ceremonier och maner förr, under, och efter sjelsva effrander, så är väl sådant til en del skiljaktigt fos fjäll och fiskare Lappar; men kommer dock merendels på et at. Bägge gå de til och ifrån ofrandet icke genom den rätha kojedören, utan genom en helig dör, som är en titen öpp ning bak på kojan, genom hvilken och fjäll Lappen bär mass alltid in sirt kött, åtminstone af sina offer Renar och fiskare Lappen sin fisk, besynnerligen då han fiskar uti de heliga sjöarna. Genom samma dör får aldrig något quinfolk gå som ej elleröfver hans fjät, då han går at offra ellar fiska Fiskare Lappen får aldrig hafva något quinfolk med sig tik hjelso, utan måste förse sig med folk annorstädes ifrån då han vil draga not i samma sjöar, om han ej har tillråckelig manskjelp: som och aldrig hågot wuinfolk får gå långt holl komma in thell de ställen, hvarest dess helgade stenar äro upreste, ej eller fara omkring dem, så att am de vid sin flyttning ifrån fjällen gåt på höger om dem, så måste de vid deras flyttning tilbacka gå på samma siden, fast det voro tio mil til krock, emedan det eljest skall komma an ej allenast på helsan utan ock lifvet. så till städje de ej eller en del andra sacker komma at föras omkring desse orter.

Då fjäll Lappen går bort att offra, så måste hans hundar sättas i band. Slipper någon hund lös, och kommer at gå öfver hans fjät, så skola odjuren straxt komma ihop med hans renar. och om inga odjur äro å fjärde skola lens hundar i deras ställe MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-341 beta sarga och döda boskapen. Fiskare lappen satter och samma ledas sina hundar i band, då han gär att ofra eller fiska i de helgade sjöarna. Då desse draga not i samma sjöar så de aldrig nömma Gud. Der fisk de få måste de antingen vid samma sjö rensa och göra ap, eller om de båre honom hem rapgjord låta honom komma in genom bakdören.

Det önkeligaste är att se Lappen går at offra. Ty då han kommer så ner, at han ser rumnet hvarest Guden bor så tager han af sig mössan samt begynner buga och boka sig och då han kommer närmare intil, börjar han krypa på syra fötter intill des han kommer in till stenen hvarest han lemnar sina offer. Om han bruckar dervid något tal eller andra complementer är mig okunnigt. – Då Lappen går till och ifrån ofrandet får han ej ens tala, då någon kunde möteller eljest röka honom. – Detta har jag märkt huru en del fiskare Lappar, under det äro på sina fisk-fängen ej vilja tala och om man kommer oförvarandes på dem, så fly de som vildjur unden, at de må slippa uplåta munnen. pag. 194–199

Genom trulldom göra sin nästa någod godt eller ondt intelligant tantum trollkarlar – bene facere tentant med någon lässning dum quis repente in morbum aliquem incidet – at de kunna göra igen hvad stulit är, hve tantum tentant, sid vix alicui successit adhuc utd res ablate restileita fuisset.

Så hafva de ock vissa läsningar emot spökerien hvilka dock jämväl brukas af dem som ej äro trollkarlar, men dess måste de hafva lärt af sina grannar, emedan man uti sådena läfningar underliden fårt höra klara skristenes språck ur Davids psalmer och andra böcker. – Högström in istes etigun habuit notitiam.

Högström om Nybyggare i Lappmarken. 1747.

Jag twifla om något nybygge skall vara stort öfver hundrade är, men de mesta öfver 50. Schefferus (1673) har ingen ting nämt derom cogitabant adhuc at ingen säd kunde i Lappmarkera växa. Isti nybyggari acceperant sua privilegia, habeban annos libertatis, quibels illi nihil solverant. – Lappo non facile admittit ut nybyggar sätter sig hos dem ned, emeden de frukta at de förderfva deras skogar sammt bränna op deras land och multbete. Ty hvarest nybyggare äro, pläga ej sällan skogseldar komma lös, som lånder Lappen till ruin: MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-342 – Nybyggare pläga fördrisva och utöda vild renar – når Nybyggare fått rota sig, måste gemenligen lappen antingen öfvergifva sitt Land eller undergifva sig nybyggarens vilja. I Åsele och Lycksele Lapmark äro af sådara nybygges et vackert antal – i Arjeplag församling 2 – in Arvidsjaur icke an.

Men i Luleå Lapmark finnes en ansenlig hop nybyggen i Torneå Lapmark ännu flera, och i Kemi Lapmark består snart hela Kuusamo församling af Nybyggare. Ja norr om sjelfva Fjälryggen hafva äfven Nybyggare vid älfverne satt sig ned.

Förutan Svensk och sinn nybyggare har nab äfven för mårkt det Lapparna sjelfva i somliga Lapmarker, besynnerligen Kimi begynt här och der bygga sig hus och brucka jord dum nempe diras renar dödt bort. Ide södra lapmarker har sådant ej gerna blifver spordt, utan när deras Renar dör bort, gifva de sig antingen blott at fiska, eller ned på landet at gå vall eller tigga. – jag är af den tanka, att alla finnar hafva fordom äfven som desse småningom begynt taga sig fast.

De nybyggare komma inte mycket fram, derföre att de anvärda sit arbete mar på det, som ej tjenar landet till upodling. Ide plesta nybyggen ser man litet arbeta på jorden, utan för nemligast på fiske och djur fångst, som undertiden rikta idkaren, men inte förbättra jorden. quomodo suit in kilivaara.

I öfrigit Svensk, tysk, finn, sam satt sig som nybyggare ner in Lappomarker, hafva en stor del, som kommit at mera omgås med Lapparna jemväl inklädt sig Lappens natur; emeden jag furmit den mistänksomme som Lapp, late, egennyttig, snåle som lappen.

En hufmudmedel som Lapparne bruka vid alla anstöter af hufvud bröst rygg eller annan dylik värk nämligen Eldbränning. De göre af tunder eller fnyske små keglor af en bönas storlek. Uti desse tändes eld och lägges omkring det stället, hvarest värken befinnes vara häftigast. Då den ena brunnit ut, lägges en annan bredovid samma ställe: och dermed förfaras til dess kolat af sig sjelf spritter bort. Ty under sjelfva brännandet tager man noga i akt, om kolen ligga af sig sjelfva så stilla, at man med knifsudden eller något anne ej behofver holla dem quar. I der fallett skal luren vara fåfängt MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-343

Päiviö slägten är mycket kyckbart i bolla lappmarkerna – und viele erzählungen hat man von ihren strider emot Karelare – ellar som andra Lappar berätta emot stalok – stälofolket. – als starke muthige kämpfer theil als bogschützen theils als trollkarl – theil nehmen sie wichtigen theil in der bekehrung der Lappen. Tornauls erzählt – då Päder Paivia renar mycket dog, und er umsonst seinen seitä um hülfe und beistand bat – Pa sistone drager han med alla sina söner tillafguden föser med sig många lass torr ved, pryder vackert med friska granquistar kring om gifver honom offer, de hudar med bellingar horn och hufvud, som han af de döda renar dragit hade, falla alla på krä, innerligen bedja seitan, att han med någon tecke sig uppenbara ville om han en gud vore: här på sådant tecken intet syntes. ändok de hela dagen tillbidit hade stode de upp ifrån sin förmenta gudamlighet, och kastade all det torra ved som de medfört hade uppå afguden och tände eld på honom, och så upbrände heka bys afguden: då hans MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-344 pagani ville dräpa honom derföre svarade han lika som Gideon: låt afguden hämna sig fjalf på mig. – Nav brände sidan alla seitar krarest han dem fann. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-345

och förgäfves aflupen, – men når eldkolet spritter derifrån hastigt, då behöfver man ej vidare med bränningen fortfara, föregifves det mötte sjukdomen, som tog sig afsked. – etiam pater Laestadii plurima talia loca in corpore habuit, qua asta erant, contra reumatismos valde bonum.

vid hälsningar bruka Lapp buerist eller puorest (salve eller hellsäll) pure peive pur’ iddet (god morgen) pur ecked. Gubmel vaddig (gott gifve) at kussa vid häfsningar – Som de eljest vid sina anors och slägt liniers i akt tagende äro mycket noga, så hafva de ej allenast på hvar slägt et besynnerligt namm utan ock emot hvat och ens en besynnerlig ärebevissning, efter som de äro dem längre eller närmare skilda. Altsä som äro kötslige syskon, hyssa hvarandra på munnen. Lämgre ifrän som tvenne syskonebarnet på kindbenet. Men längre i slågten såtter den ena sin näsa emot den andras. med skilnad, då skyldskapen är på fäderne och miderne i det de lämpa sig mer antingen åt högra eller vänstra sidan.

hvarföre Lapparna flytta sina hemvisten. Renarna lefva somnartiden mäst as gräs, som de i fjällen finna ymnigt. De blifva för de kalla Climat med mindre sjukdomar plagada – och myggor non sunt tanta copia. – i fjällen non sunt silvae ideo hafva bött at bevacka sina Renar. Dock tror jag, om marken voretill räckelig, skulle de, i affrende til de olägerheter de hafva af flyttningen, väl gifva sig til frids och vestas här hela året.

Der för är ingen i Arvidsjaur fjälllapp, samt i Umby och Sockjok, jemte en stor del as Torne och Kimi Lappmark, emedan de alla hafva sina afskilda land i skogsbygden.

Stickflugor äro: Mygg (culey pipiens Lin) på finska Sääski på lapska Tjucika. komma fram i Juni Månad, 2 Knott (culex reptans Lin) på fins. Mäkärä på lapska muockir och mockere som äro mindre och begynner sig framte i Juli. 3 Svid knott (culex pulicaris Lin) på lapska muciva äro de minsta och giftigaste och lemmar en mörk fläck efter sig på huden.

Redan i medlet af Juni då vårvärmen ofvergår till sommar, utveklas och begifva sig oppo ur kärr vatten och sumpfiga ställen hvarest de såsom masker (barver) legat. ägg öfver vintern. Endast opp på chöfjällen våga de sig aldrig ner i dalerne äro de plågsammast – – Det är blott honorne som stinga, ingen myg hanne är blodsugande. MTA KIK Történelem Földl. 4r-25-346 honan lägger ägg k vattnet, deruti de utkläkta, fotlöds lasverna lefva omkring 14 dagar, hvarester de förvandlas till puppor – efter 8–10 dagar myggor. De tjena till föda för småfoglar, och i sin första till stånd äro de ett tjenlig näring ämme för fiskungarne. Om myggarne existerade skulle nordens floder icke vara så fiskrika som de nu äro.

Lappmarkens nybyggare bruka smörja med beckolja de krapdelar som myggorne kunna åtkomma – Lapparna hafva det i en horn samt med en pennfjäder bestyrker dermed ansigte och händer några gångor i timan. Så länge salfva inte intorkat är man fri från myggorne.

Björn sången på finska.

Mätsen dyris voitetu terväuttä Tuo meil täuttä  Aiton vastan salihitie Tue tuhatta tullesaisi Sata farta salikiri Julki tuli jumalista Kansa salin ilousesta Jocailman ihmet vaivat Armin andoi rahan redes Coska tulen kotikin

Tuderus pag 15.

kolmeyötä i lon pidän Läpa laxot vuoret vårat Aja paha edellänsä Bertas tali vielä pentos Cunnioitan sua jålistänsä Vuosi vicadell salikisi Ethan urihok oiken virret Sitä vast viel tonsti tulle

På Svenska

Tu skogs djur sem ligger här Vunnen och sargad svåra Til våran By full hälsa bär Och rof til visthus våra; Till 100 tals oss skafta rof Af samma skog til handa: Hämta 1000de till vårt behof När tu til oss månd lända Rätt uppenbarlig månde jag Ifrån the Gudar komma Som gåfvo mig godt råf i dag förutan sorg til fromma när dagen ljus går bak om fjäll och jag hem månd komma.

Skal glädje storstå i mit tjäll tre nätter uti blomma. Med lust och fröjd jag hädan for öfver de bergen leda, Och kom igen med glädje stor then onda lät framträda. Med glädje denna dag uprann Som nu förr hand månd var Med fröjd och glädje än förr sam kommer den dagen klara. Jag vil tig ära immer fort och rof af tig förmoda At jag intet må glömma bort Min björne sång den goda.